torsdag, 24 september, 2020

Månadens andakt: Pilgrimsstaven

Månadens andakt: Pilgrimsstaven

juni 9, 2020 Publicerad av Kommentarer inaktiverade för Månadens andakt: Pilgrimsstaven

– en symbol för frihet och skydd mot det onda

Text: Magnus Lennartsson, scoutkonsulent Salt Mittsverige

När jag fyllde 50 år fick jag en pilgrimsstav av några vänner – och en bok om Rombo-leden som går från Munktorp i Västmanland till Nidaros-domen i Trondheim.

Jag hade i många år tänkt att jag skulle åka till Trondheim när jag var på Sportlovsläger i Hålland, vid Åre. Det stod en vägvisare till Trondheim som visade att det bara var 17 mil dit. Det skulle jag hinna med tåget en ledig dag på lägret, men det blev aldrig av.

De som gav mig staven hade arrangera pilgrimsresor till Nidaros, men jag hade aldrig följt med. En annan vän hade gjort en Pilgrimsresa på motorcykel, så jag tänkte att då kan väl jag göra en Pilgrimsresa med cykel till Nidaros.

Pilgrimstaven är en symbol för frihet och ett stöd för vandraren. Men också ett skydd mot faror, så som kung David använde den mot vilddjur för att skydda fåren i sin hjord. David skrev: ”Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och stav gör mig trygg. ” (Ps 23:4)

Jag började min pilgrimsresa genom Västmanland och Dalarna med bil och besökte platser som pilgrimer besökt på sin vandring. Från Funäsdalen tänkte jag börja cykla – men det regnade lite för mycket, så jag åkte bil en bit till, och en bit till …

Vid Stugudalen åkte jag upp mot Skardörrspasset – där Romboleden passerar gränsen mellan Sverige och Norge. Där fanns en övernattningsstuga som jag sov i och sedan gick jag upp till Pilgrimspasset, som jag stannade vid och lagade min lunch på stormkök. Det var en krävande vandring för mig – med mera regn – men en väldigt stark andlig upplevelse.

För mig innebar resan och vandrandet en retreat från alla andra mänskliga kontakter – det var bara jag och Gud. Det blev mycket starkt för mig under det dygnet. En speciell naturupplevelse vid den stugan var en gök som satt och ko-koade på ett staket precis intill stugan jag övernattade i. Det hade jag aldrig upplevt tidigare.

Sedan fortsatte jag resan – med bil – till jag nådde Saksvikskorsen, den plats som pilgrimerna för första gången såg Nidarosdomen. Så här beskrivs betydelsen av platsen:

Her så pilegrimene byen for første gang, her kunne de falle på kne og takke sin Gud for at Han hadde bevart dem så langt. Her kunne de stoppe opp og ta en rast og får nye krefter til å gå siste etappe. Slik ønsker vi det skal være i dag også. Et sted for ettertanke, nye krefter og glede!

Så blev det också för mig. Härifrån cyklade jag ner till Nidarosdomen. Jag tog med mig min Pilgrimsstav och gick in i Domen för att tillbe och reflektera över Guds storhet och allmakt. Sedan övernattande jag på Pilgrimscentret intill och gick tillbaka till Nidarosdomen nästa dag för att be.

En psalm jag ofta tänker på som ”Pilgrimssång” är Ps.251 ”Var jag går i skogar berg och dalar” som ju C.O. Rosenius skrivit. Under hela resan höll jag mina kontakter med andra människor på minsta möjliga nivå. Resan har betytt mycket för mig i mitt andliga liv och pilgrimsstaven påminner mig om min unika relation med Gud varje gång jag tar den i min hand. Jag ristade också in Nidoaros på den när jag satt vid S:t Olofs källa i Trondheim. Den här resan är ett minne för livet!

Jag avslutar med ”Den Heliga Birgittas” bön:
”Visa mig Herre din väg, och gör mig villig att vandra den”



%d bloggare gillar detta: