lördag, 6 juni, 2020

Månadens andakt – En fastetid som går till historien

Månadens andakt – En fastetid som går till historien

april 1, 2020 Publicerad av Kommentarer inaktiverade för Månadens andakt – En fastetid som går till historien

Text: Maria Smeds, utvecklingskoordnator EFS Mittsverige

Som lovsångsledare har jag alltid utmanats av Paulus och Silas lovsångsstund i fängelset och undrat om min lovsång skulle överleva en fängelsevistelse. Nu måste många ”sitta inne” i en slags husarrest antingen för att vi tillhör en riskgrupp eller för att vi befinner oss någonstans på en symptomskala.

Säkerhetsåtgärder orsakar att mycket tas ifrån mig: församlingsgemenskapen, samvaro med nära och kära, upplevelser och planer, självständigheten, hälsan för den som blir sjuk och den största förlusten drabbar dem som förlorar nära och kära i pandemin.

I tider då tryggheten rubbas i grundvalarna, som präglas av ovisshet, befogad oro, risker och brist på kontroll söker vi alla efter det som är oföränderligt och tryggt. Min vän Stefan ringde igår och presenterade sig lite skämtsamt med orden:
– Ja, hej mitt namn är Stefan.
Jag brast ut i skratt. Vi känner varann. Presentationen behövdes inte, men just i dessa tider av dagliga förändringar och ovisshet utbrast jag:
– Åh, va underbart att något är som vanligt. Halleluja att du fortfarande heter Stefan!

Vi har en dryg vecka kvar i fastan och följer Jesus på den smalnande vägen mot korsets trånga port. Vi kristna följer Jesus på den och när allt är som vanligt kanske vi inte märker så tydligt att vi går på en särdeles smal väg men när en kris som denna börjar ta saker ifrån oss som vi vanligen sätter våra fötters tillitstyngd på, märker vi vad som faktiskt är fast mark under fötterna och inte. Den fasta marken att gå på heter Jesus – Guds ord i mänsklig gestalt. Där hittar människan fast mark att vandra på genom livet och det blir tydligt då mönster och vanor vi tagit för givet och trott oss vandra tryggt på rycks bort under våra fötter.

Fastetiden 2020 kommer att gå till historien som en brutal omställningstid för mänskligheten då vi tvingades att välja att ställa in allt fokus på att rädda liv och värna om de svagaste. Låt oss som kristna och församling följa med i den omställningen i denna säregna fastetid och under och efter krisen leva inställda på att rädda liv med hjärta och prioriteringar vända mot de utsatta och svaga. Låt oss i denna ofrivilliga hemretreat höra kallelsen tillbaka till de urgamla stigarna ”här är vägen, vandra på den” och tillbe med lovsånger på temat: ”Det ni gjort för mina minsta har ni gjort för mig”. Lovsång är så mycket mer än sånger, toner och ackord. Det är i grunden kärlekens språk mellan mig och mitt hjärtas Kung som ibland uttrycks i toner (kanske i ett fängelse) men alltid bär god frukt och märks i vår nästas väl.  Låt oss som EFS Mittsverige med hela Guds kyrka i landet gå igenom krisen ”Med Gud och hans vänskap, hans Ande och Ord.” Sv. psalm 59.

Brödragemenskapen och nådebordet får vi fasta ifrån ett tag nu men på andra sidan krisen ber jag att syskongemenskapen ska få vandra ut i en bestående omställning till Jesushjärtat på påskdagen och finnas för att rädda liv till den evigt fasta smala vägen.

Här har vi ingen stad som består men vi söker den stad som ska komma. Låt oss därför ständigt genom honom frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Och glöm inte att göra gott och dela med er, för sådana offer behagar Gud.
Heb 13:14 -16



%d bloggare gillar detta: