torsdag, 24 september, 2020

Månadens andakt: ”Varifrån kommer du och vart är du på väg?” 1 Mos 16:8b

Månadens andakt: ”Varifrån kommer du och vart är du på väg?” 1 Mos 16:8b

mars 3, 2020 Publicerad av Kommentarer inaktiverade för Månadens andakt: ”Varifrån kommer du och vart är du på väg?” 1 Mos 16:8b

Text: Mia Ström, distriktsföreståndare EFS Mittsverige

Fastan har fått en renässans i både lutherska och frikyrkliga sammanhang de senaste åren och i år flödar det över av poddar, voddar, artiklar och inlägg på sociala medier om både fastan som sådan och om olika förslag på hur man kan fasta. Fastan har ett ärende, den vill oss något – men vad?

Som en trotsig motrörelse erbjuder fastan en möjlighet till motstånd mot att det inte längre finns några tydliga gränser mellan en högtid och en annan, mellan fest och vardag, inga mellanrum där vi kan stanna upp och få perspektiv. Den protesterar genom sin otidsenliga närvaro mot att väntans och eftertankens välsignelse offrats på rastlöshetens och konsumismens altare. Men fastan bjuder också motstånd mot all form av förytligande och förflackning av dess egen innebörd och borrar envist ner hälarna i den karga besinningens och reflektionens jord. ”Vänta!” manar den. ”Det blir påskfest, men inte än. Stanna upp! Besinna att du är människa. Betänk vad det är att vara stoft. Vad det innebär att på en och samma gång vara full av himmelska möjligheter och avgrundsdjupa begränsningar. Begrunda steg för steg vad Jesus gjorde för dig när han gick kärlekens väg. Lärjungarnas vandring med Jesus till Jerusalem är också din. Deras erfarenheter av övermod och missmod är också dina. Jesu väg till död och uppståndelse är din väg till liv. Vandra den i deras sällskap och ta låt det sjunka in i ditt väsen vad det innebär att vara på en gång syndare och rättfärdig!”  

Fastans mission har aldrig varit att mana till att putsa lite extra på fasaden eller bättra på imagen för få några fler likes på sociala medier som belöning för sin strävan. Dess ärende är inte att som självändamål minska antalet kalorier, äta mindre kött, eller inget kött alls, eller sopsortera några extra mjölkkartonger ett par veckor, hur nyttigt och gott det än kan vara ur andra aspekter. Fastan vill erbjuda oss en hållplats i tiden där vi kan få stanna upp och låta det vi avstår ifrån bereda mer plats Gud i våra liv.  

Fastan frågar oss varifrån vi har kommit och vart vi är på väg? Vad drar oss närmare Gud och vad drar oss bort från honom? Behöver något läggas åt sidan inte bara i fyrtio dagar utan för gott? Eller är det ytterligare steg in i Guds kallelse i mitt liv som väntar på att läggas till? Fastan inbjuder oss till nådens vandring mot kors och uppståndelse och ut i tjänst för den värld Jesus gett sitt liv för.



%d bloggare gillar detta: