torsdag, 12 december, 2019

Månadens andakt:Var beredda, ty när ni minst väntar det …
Fäst upp era kläder

Månadens andakt:Var beredda, ty när ni minst väntar det …

november 1, 2019 Publicerad av Kommentarer inaktiverade för Månadens andakt:Var beredda, ty när ni minst väntar det …

Text: Lars-Olof Holmberg, ordf. EFS Missionsförening, Nyköping

Man hör ofta folk säga att november är årets tristaste månad. Det är mörkt, dimmigt och kallt. Höstlöven faller till marken, frosten och halkan gör sig påminda för oss på nytt. Även i kyrkans värld är det ”höst”. Texterna så här års handlar om döden, den yttersta dagen, domens dag. Vi påminns om livets förgänglighet och skörhet. Men precis som vi söker oss in i stugvärmen från höstrusket utanför så uppmanas vi att vända oss inåt för att söka meningen med livet och reflektera över hur vi lever våra liv. Under allhelgonahelgen får vi också uppmärksamma och minnas de som gått före oss och som kan vara våra förebilder.

För många av oss tror jag att talet om den yttersta tiden och domens dag verkar skrämmande och något vi gärna undviker att prata om. Även inom kyrkan märker man att det är många präster som värjer sig från att ta upp detta i sina predikningar. Hur rimmar talet om dom och förtappelse med bilden av en kärleksfull Gud som vi förkunnar? Går det att förena överhuvudtaget?

I en tid när nästan allting är tillåtet är talet om synd mycket svårt att förkunna. När självförverkligandet blivit ”religion” så är det svårt att ta till sig budskapet om att rannsaka sitt liv. att allting inte är nyttigt. Man säger. ”Ingen annan ska få bestämma vad jag gör av mitt liv!”

Samtidigt ser vi också att det är allt fler som oroar sig över vad som händer i vår värld, om miljöhotet, krig, förföljelse, orättvisor mm.

Jag tror att vi som kyrka har en mycket stor uppgift idag att förkunna vårt uppdrag att förvalta skapelsen och ge vidare av Guds kärlek till varandra. Vi är inte universums centrum utan vi är kallade att ta hand om varandra och vår natur med de gåvor som vi har fått. Ingen kan göra allt men alla kan vi göra något. Den stora trösten för oss är att vi inte behöver gå ensamma i kampen för det goda. Jesus går med oss. Han, som är sann Gud men också sann människa, vet hur svårt det är för oss att alltigenom göra det goda och det rätta. Det är därför också stor tröst att det är Jesus som ska döma oss på domens dag. Vi får komma till honom och be om hans ledning och välsignelse över våra liv och våra handlingar. Det är det bästa vi kan göra för att vara förberedda för att möta honom när han kommer på den yttersta dagen.

I Luk. 12:35–40 säger Jesus ”Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande. Var som tjänare som väntar på att deras herre skall komma hem från ett bröllop, så att de genast kan öppna när han kommer och bultar på porten. Saliga de tjänarna, eftersom deras herre finner dem vakna när han kommer. Sannerligen, han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem. Om han så kommer vid midnatt eller ännu senare – saliga är de tjänarna, när han finner dem beredda. Ni förstår väl att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han hindra honom från att bryta sig in i huset. Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.”

Vi ber: Herre, vi tackar dig för din skapelse och din stora kärlek till oss. Vi ber om hjälp och ledning från dig om hur vi ska leva våra liv och förvalta din skapelse. Gör oss beredda att möta dig på den yttersta dagen. Vi tackar dig Jesus för att det är du som är vår domare. Amen.



%d bloggare gillar detta: