torsdag, 17 oktober, 2019

Guds lekplats

Guds lekplats

april 3, 2019 Publicerad av Kommentarer inaktiverade för Guds lekplats

Text: Sofia Oreland, präst i Lötenkyrkan, Uppsala

”Kan ni inte kalla gympasalen för Guds lekplats?” föreslog min son.

När han följer med på gudstjänster ser han allra mest framemot att efter kyrkfikat få springa ner och leka i kyrkans gympasal.

När jag i fastetid följer Jesus på vandringen mot Jerusalem, lidandet och döden, vandrar jag samtidigt så konkret sida vid sida med barn och vuxna som in på bara skinnet tvingas genomlida livets smärta. I mitt diakonala arbete med nyanlända barnfamiljer får jag inte sällan följa med som medvandrare på smärtsamma vägar genom gränder av hopplöshet, besvikelse, utsatthet, hemlöshet och oro.

För ett par år sedan mötte jag en flyktingfamilj som vandrat under många år i dödsskuggans dal. Alla var nu äntligen samlade i Sverige, men de var hemlösa och bodde på ett vandrarhem med cirka sjuttio andra barn och vuxna. Inte bara familjens vuxna, utan också de sju barnen var hålögda. Barnen hade slutat leka och jag hörde dem aldrig skratta. Varje vecka bjöd vi i församlingen, tillsammans med volontärer från KRIK (Kristen idrottskontakt), in barnen från vandrarhemmet för att leka i kyrkans gympasal. En dag ansluter sig äntligen familjens treåring till leken. Det är en tokig lek där man ska dra av varandra låtsas-svansar. Så plötsligt brister han ut i ett bubblande skratt ända nerifrån magen och han tycks aldrig kunna sluta. Jag ser i ögonvrån hur pappan, som stått som en grå skugga i gympasalens hörn, plötsligt börjar le, och tillslut brister också han ut i skratt. Deras skratt tycks för ett ögonblick fylla hela universum. Och det är som om påskljuset bryter igenom där i den gamla slitna gympasalen. Ett stråk av ljus och vi får snudda vid det där hoppet, livet som övervinner döden, ljuset som lyser på påskmorgonen och vittnar om att kärlekens Gud segrat över all ondska.

Ja, nog är det en Guds lekplats alltid, vår gamla slitna gympasal. Där universums Skapare låter barn vara barn och också mitt under den mörkaste vandring för en stund få ana påskljuset.

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Joh 1:5


%d bloggare gillar detta: