söndag, 16 december, 2018

Månadens andakt: Vägen till ett fruktbärande liv

Månadens andakt: Vägen till ett fruktbärande liv

augusti 1, 2018 Publicerad av Kommentarer inaktiverade för Månadens andakt: Vägen till ett fruktbärande liv

(Joh 15:1-10)

Text: Mark Carlsson, präst i Betlehemskyrkan, Stockholm.

Efter flera misslyckade försök att få vår tomatplanta att bära frukt, insåg jag vikten av att beskära den på rätt sätt. Plantan behöver förstås vattnas och gödslas, men också ansas. Den behöver gallras – några blad under tomatklasarna tas bort. Och den behöver tjuvas – småskott i grenvecken och utmed stjälken tas bort, som annars stjäl energi från plantan och gör den tät och buskig så att solen inte kommer åt tomaterna. Med sådan ansning bar plantan så småningom frukt, till vår förvåning och glädje.

Liksom en tomatplantas uppgift är att bära tomater, är vår uppgift som kristna att bära frukt. Och liksom plantan måste beskäras för att bära frukt, måste vi ansas för att bära frukt. Utifrån liknelsen Jesus ger kan vi dra tre slutsatser om vägen till ett fruktbärande liv.

1. Ett fruktbärande liv uppstår i gemenskap med Jesus

Jesus är vinstocken och vi är grenarna. Grenarna kan inte bära frukt av sig själva, men genom sin förening med stammen suger de åt sig av saven och bär frukt. Jesus anspelar här på bilden för Guds folk Israel, som i GT på flera ställen liknas vid en vinstock (Ps 80:9-17) eller vingård (Jes 5:1-7). Gud hade fört ut sitt folk från slaveriet i Egypten och planterat dem som en vinstock i Kanaans land. Vingården var hans älskade plantering. Den skulle bära söta druvor, men bar istället sura vilddruvor.

I kontrast till det är Jesus ”den sanna vinstocken” – den äkta, ädla vinstocken – som ger den goda frukten odlaren är ute efter. Jesus är den som bilden i GT pekar fram mot. Han lyckas där Israel misslyckades, och uppfyller Israels kallelse att vara Guds kanal till välsignelse för hela världen. På grund av den Jesus är och vad han gjort för oss genom sin korsdöd och uppståndelse, får vi, både judar och hedningar, bli del av Guds fruktbärande vingård. Det sker inte på grund av vår härkomst, godhet eller förmåga, utan på grund av Guds gåva av nåd till oss i Kristus. När vi tar emot den nåden, inympas vi som grenar i den sanna vinstocken, källan till ett fruktbärande liv.

2. Ett fruktbärande liv förutsätter ett samarbete mellan Gud och oss

Fadern är ”vinodlaren” som planterar, vattnar, stöder, rensar och på alla sätt ser till att plantorna har de förutsättningar som behövs för att växa och bära frukt. Han vattnar, vårdar och vakar över sin vingård.

Liknelsen betonar två saker vinodlaren gör: (1) Han skär bort grenarna som inte bär frukt. Det är ett varningsord som manar till självrannsakan. Givetvis tar frukten tid att växa fram. Ofta blir det tre steg framåt, två steg bakåt. Men om det aldrig sker några förändringar i ens liv med tiden, bör man fundera på om man verkligen är en levande gren på vinstocken. Inser man att man aldrig har börjat följa Jesus är det läge att vända om och ta emot honom!

(2) Vinodlaren ansar varje gren som bär frukt, så att den bär ännu mer frukt. Det kan verka bakvänt. I vårt hem är vi glada om växterna överlever överhuvudtaget; att beskära dem när de väl börjat skjuta skott gör nästan ont! Men om vi vågar göra det, växer ännu mer blommor fram. På samma sätt är det med Guds beskäring i våra liv: den kan smärta, men syftet är gott och kärleksfullt. I den processen använder han Ordet (v 3) men även motgångar och lidande. Det svåra vi genomgår blir tillfällen för rötterna att tränga djupare i honom.

Grenarnas roll är att bli kvar i vinstocken. Vi blir kvar i Jesus när vi låter hans ord bli kvar i oss (v 3, 7, 10, 14). Vi håller oss nära honom och i hans kärlek, i synnerhet genom att hålla hans bud. Motivationen till att följa hans bud är vår kärlek till Jesus, som bottnar i hans kärlek till oss. Denna cirkel har sammanfattats så här: fruktbärande beror på kvarblivande; kvarblivande beror på efterföljelse; efterföljelse beror på kärlek. Ordet är ingen yttre börda, utan en Guds kraft varigenom vi suger åt oss av vinstockens sav. Det är ett nådemedel som Anden använder till att omforma våra liv.

3. Ett fruktbärande liv är en vinna-vinna-vinna situation

Resultatet av fruktbärandet är en ömsevinst för både oss själva, omvärlden och Gud.

Vinsten för oss: (1) framgång i bön (v 7, 16), och (2) fullkomlig glädje (v11).

Vinsten för världen: Jesus har utvalt lärjungarna att ”gå ut i världen och bära frukt, frukt som består” (v16). Välsignelsen stannar inte med oss utan sprids vidare, genom vittnande och tjänande i samhället. På många håll runtom i världen där budskapet om Jesus får rotfäste leder det till sundare livsstilar, bättre arbetsetik och starkare relationer, som i sin tur lyfter välfärden. Många av den moderna vetenskapens pionjärer var varmt troende kristna, som ville ”tänka Guds tankar efter honom.” Den kristna tron var även drivkraften till grundandet av universitet, sjukvård, barnhem såval till slaveriets avskaffande. Kristen närvaro gör världen bättre och förmedlar budskapet som leder till evigt liv.

Vinsten för Gud: Fadern förhärligas (v 8). Liksom en trädgårdsmästare hedras för lyckade odlingar, äras Gud när hans folk bär frukt. Guds förhärligande är resultatet av vårt fruktbärande, men det är också det yttersta motivet till det.

Målet är att bli kvar i Jesus för att kunna bära frukt, vilket leder till vår glädje, andras nytta och Guds förhärligande. Så låt oss odla gemenskapen med Jesus, samarbeta med Gud och se vår uppgift för vår egen, världens och Guds skull!



%d bloggare gillar detta: